|
In October I spent almost a week at an outermost outpost, an island named Ursholmen, located in the marine national park Kosterhavet. The national park is found in the northernmost part of the Swedish west coast, bordering to Norway. Me and my friend Anton who also is a birder has talked about visiting this island for seeing pelagic birds for some years and we now finally had an opportunity to go there. The winds were not ideal for pelagic birds, that you hope are pushed in to Skagerack from the Atlantic Ocean. Instead the winds were quite light and from the north and the east sector. However, we managed to see some 70 different bird species. Among the more exciting ones were horned lark and ring ouzel, and we also had large numbers of European shag (like thousand), and gannets were seen everyday foraging around the island, sometimes flew right across it. Anton did some diary notes and I took some images connected to the text that was published by the Kosterhavet management at their social media. I thought that I would also post it here on the blog, so here it is, text (in swedish) by Anton Kvarnbäck and images by me. Måndag Utanför Naturum vid Ekenäs gör de första regndropparna avtryck på vattenytan medan vi packar båten full av förnödenheter. En vecka på Ursholmen väntar. Potatis, pasta och ett berg av snacks. Regnet fortsätter, lätt men genomträngande, när vi lastar ur på bryggan i sundet mellan Yttre och Inre Ursholmen. Kosterarkipelagen ter sig oändligt grå i detta väder, grå himmel, grått hav, gråa holmar och skär – allt är precis som det ska vara i oktober. Vi flyttar in i norra huset på Yttre Ursholmen. Termometern visar fjorton grader och vi antar utmaningen genom att dra på oss de underställ som vi misstänker att vi inte kommer lämna på hela veckan. Vi är här för att studera fågellivet och njuta av naturen på denna människans sista utpost mot havet. På eftermiddagen tar vi en första promenad runt ön och möter gärdsmygar, rödvingetrastar och rödhakar som stannat till på sin flyttning söderut.  Ursholmen lighthouse and a flock of twites. The red building is during summertime a museum about the island.  The wren, sometimes in Sweden called the meatball for its appearance.  Image taken from inside the house. Solar panels supplies the lighthouse with electricity nowadays. Tisdag Uppehållsväder. Vi är ute i gryningen och får nästan direkt se en ringtrast som stolt poserar på en sten på öns norra del. Ringtrasten har sitt sommarviste i fjälltrakterna, men flyttar på hösten söderut tillsammans med miljontals andra fåglar. Vid mötet med havet blir många flyttfåglar tveksamma och väljer då ofta att vila upp sig på isolerade öar, särskilt i ostadigt väder. På Ursholmen finns inte mycket mer än några slånbuskage och krypande bestånd med blåhallon att gömma sig bland, vilket gör fåglarna förhållandevis lätta att upptäcka. Efter lunch vänder vinden från sydväst till rak nordlig och molntäcket skingras. Solen lyser igenom och vi är nöjda med det, inte minst för att det innebär goda nyheter för vår elförsörjning som är beroende av solpaneler. Kvällen domineras sedan av en enastående stjärnhimmel och kacklande spetsbergsgäss från Svalbard på väg söderut genom natthimlen. I övrigt är allt tyst, väldigt tyst.   Blackcap, probably the same individual that was around the house all week. At last, it found our apples.  Minimal light pollution made the stars easy to spot. There are many stars out there, don't forget. Onsdag Frukost på havregrynsgröt och snabbkaffe och sedan ut så fort klippornas konturer börjar lösgöra sig ur mörkret. Denna morgon möts vi av en dovt glödande horisont och turkos himmel. Inte ett moln syns till och nordanvinden bidrar till att det mest känns som en kall och klar vinterdag. Vi söker lä bakom det äldre av de två fyrtornet och följer havet och fåglarnas rörelser. Från Norge kommer sparvhökar och påminner oss om att de trots allt är höst och flyttfågeltider. De passerar precis över toppen på inre Ursholmen, över resterna från det gamla stenbrottet och fortsätter sedan mot Resö och fastlandet. Utanför Yttre Ursholmen rör sig en stadig ström av toppskarvar norrut, sammanlagt räknar vi till 730 stycken. Toppskarven är mycket ovanlig i de flesta delar av Sverige, men här i den västligaste och saltaste landsändan trivs den, helst på svarta skär i ytterskärgården. Ingen stans förekommer den i sådana antal som runt Ursholmen och Segelskären i söder. Fram på dagen värmer solen så pass att vi vågar oss på att njuta av nämnda snabbkaffe utomhus. I det strålande höstvädret verkar också de flesta av de gästande småfåglarna repa mod till sig och lämna ön för nya äventyr.   Local fishermans daily gamble with the lobsters. There are restrictions in the nationalpark where you are allowed to fish, and there are specific quotas of how much you are allowed to take up.  The dark lines are called "Diabasgångar" and was created when magma pushed up in the cracks of the bedrock (mainly granite) about 270 millions ago when the volcanic activity was high in the area, geologists say. Torsdag Nordanvinden har nu get vika för en mer välbekant sydväst, som under dagen ska tillta i styrka. Molnen är också de tillbaka. Vi riktar ännu en gång våra kikare mot havet och ser svart-vita havssulor och tretåiga måsar glida förbi på stela vingar. De är typiska havsfåglar som hör hemma i vågdalarna och med hjälp av vinden kan tillrygga långa sträckor över öppet hav med minimal ansträngning. Kusterna närmar de sig i regel bara i samband med hård pålandsvind. Bortsett från ett besök av nationalparksförvaltningen dagen före är vi hittills ensamma på ön. Avlägsna är sommarsäsongens fritidsbåtar och för mänsklig aktivitet står i stället hummerfiskarna. Orangea oljeställ lyser i solen där tinor åker upp och ner i norr, väster och söder. Plötsligt tar en havsörn till sina väldiga vingar och skapar uppståndelse bland de lokala kråkorna. Den glider fram över arkipelagen och slår sig ner på Burholmen. Så kommer en till, en äldre och en ungfågel. Alltid en värdig syn och under höst och vinter inte heller särskilt ovanlig i Kosterhavet, där de patrullerar skärgården i den eviga dansen mellan rov- och bytesdjur. Eftermiddagen tillägnas ett hygieniskt ingripande i form av bastubad med påföljande dopp i havet.  European shag (toppskarv) and not the more common cormorant (storskarv). The great black backed gull are waiting to be served the meal of fish leftovers that the shags vomits.  Gannet (havssula) that are diving after fishes - just like gigantic terns. Fredag Ännu en dag i paradiset. Den unga pilgrimsfalk som hållit till i området sen vi anlände flyger förbi med ett byte i klorna. Också idag är det förhållandevis få fåglar på Ursholmen och de som stannat till verkar kämpa hårt för att bygga upp fettreserven. En rödhake gör oss sällskap när vi sitter och fikar vid fyrvaktarbostaden. Vingarnas teckning avslöjar att det är en ungfågel, kläckt i somras. Den letar insekter i håligheter mellan stenarna och är så upptagen att den inte bryr sig om vår närvaro utan flyger mellan våra ben och landar på kikarstativet. Allt tycks handla om att hitta tillräckligt med mat för att klara den första kritiska flyttningen -- reflekterar vi medan vi själva värmer oss med resterna från gårdagens linsgryta. Eftersom det inte finns särskilt många fåglar att titta på bestämmer vi oss för att titta på andra saker, närmare bestämt tång och stenar. Vi granskar diabasgångar och letar efter uppblåsta alger på öns stenstränder. Sammanlagt hittar vi elva arter och kollar dessutom närmare på skillnaderna mellan strandorangelav och vägglav, de två gula lavarter är så karaktäristiska för Bohusläns klippor. Bland algerna hittar vi arter som i vanliga fall inte förekommer i Kosterhavet utan förmodligen blåst in med någon storm, däribland remtång i form av långa, tjocka kolsnören som tydligen ska vara goda efter kokning. Vi testar en annan gång.  Robin known as Robin. In Sweden named rödhake (röd = red).   Anton looking at different lichens.  Mainly Ascophyllum nodosum (knöltång) but there are many algae to discover when looking closely.  Rocks meets ocean. Lördag Dagarna börjar gå in i varandra och det har sin naturliga förklaring i att Yttre Ursholmen är en liten ö. Antalet möjliga aktiviteter är begränsade, särskilt i oktober, men det innebär inte att det på något sätt är plågsamt att gå upp till fyrarna morgon efter morgon för att spana ut över arkipelagen. Vinden lägger sig helt på eftermiddagen och sikten är god. Sjöfåglarna som håller till runt Ursholmen börjar kännas som bekanta och många kommer förmodligen att spendera hela vintern här. Storlommen fiskar i Kalverännan i öster och havstruten blickar stolt ut över sina domäner från en holme i norr. På eftermiddagen spricker den ödsligt tysta ljudbilden när bastugäster anländer i motorbåt från öster och framåt kvällen njuter vi av en sista solnedgång över Skagerack. Imorgon bitti återvänder vi till fastlandet och har nu gått in på vår reservproviant. Till middag serveras ärtsoppa och snacksförrådet är förbrukat så när som på ett paket kex.  In the waters just outside Ursholmen there are depths deep as 247 meters!  Eider. If you are interested in read more about Ursholmen there is a digital brochure here . I will quite soon make another post with more images from Ursholmen.
0 Comments
Leave a Reply. |